Connie och jag

 

”Connie, however, was aware of a growing restlessness. Out of her disconnection, restlessness was talking possession of her like a madness. It twitched her limbs when she didn’t want to twitch them. It jerked her spine when she did not want to jerk upright, but preferred to rest comfortably. It thrilled inside her body, in her womb, somewhere, till she felt she must jump into water and swim, to get away from it: a mad restlessness”

- “Lady Chatterley’s Lover”, H.D. Lawrence

null

Semestertider är lugna tider på kontoret. Minuterna mellan lösta fall och lagda beställningar är långa. Sen idag hjälper Google.books mig på traven, man hinner vila ögonen på skärmen under cirka en sida, sen ringer det. Är turen med en hinner man två.

En lååång introduktion och två kapitel in i Lady Chatterley’s Lover upptäcker jag att det endast är ett smakprov, boken ”tar slut” efter 62 sidor. Observera att många böcker inte är fullständiga! Nu står ett bibblobesök på eftermiddagens agenda, jag kan, då jag tar den längre vägen, passera hela två stycken.

Nu tillbaka till jobbet/boken.

I don’t vanligtvis do feelgood-grejer!

Skrollar bloggar, hemsidor och tidningsrecensioner. Upp och ner, ner och upp.
På jakt.
Jag vill läsa en lycklig bok för engångsskull, utan misär och olycka. Något som kan lätta mitt sinne. Fiskelyckan tycks dock inte vara med mig idag, finns det inga bra lyckliga eller i alla fall mindre deprimerande böcker?
Efter denna arbetsdag kanske siktet kan komma att vila på något, det kanske till och med nappar på kroken…

Bokstress och lässtunder

Mänskligt misslyckande, otillräcklighet och framkallning av kallsvettande ångest är det som sker då jag upplever att tiden inte är tillräcklig. Bokhögarna växer, ett biblioteksbesök är inte ens att beakta och Listan med det Att läsa utökas för varje dag, timme, minut… Ett inferno av det jag älskar, och i vissa stunder även hatar, får min kropp av reagera med stressymptom.
Hur fan ska man få det att gå ihop?
Prioritering säger vissa, semester säger andra. Det sistnämnda är bara att glömma. Prioritering innebär mindre tid med nära och kära, otrivsammare hem och mindre snygga outfits i garderoben. Jag har ju alltid gjort det jag vill, när jag vill och för jag vill det. Ena veckan är det böcker, andra är det kläder, tredje träning och fjärde något helt annat. Nu vill jag dock läsa, och det är som en drog, ett begär.
Nu, nu, nuuuu!
Jag spänner remmen runt min överarm, tappar lite på den numera buktande venen och förbereder för injiceringen, eftermiddagsfikat innebär 15 minuters pure läsnjutning.

Bild: Wikipedia

Tema: LA

 Inte långt från brunbrända ben, silikoninlägg och flådiga bilar finns ett annat Los Angeles, ett samhälle, en metropol, en verklighet olik det kändismecka av lyxvillor och highend-shopping fokus vanligtvis läggs vid. För att det ska finnas det ena ska det, inte helt ovanligt, även finnas det andra;

 

Hollywoodglamor samt dess livsstils motpol, båda med eller utan elände.

Fyra läsvärda Los Angeles-realister:

1) “Bright Shiny Morning” av James Frey

Som genom en skänk från ovan kom tipset om denna bok genom bokbloggsinlägg. Detta är den, hittills, starkaste boken 2008. Detta är en salig blandning hopp, misär och realism i en politisk och samhällig kärleksskildring till den mänskliga naturen och dess konstellationer. Här prisar jag den med min kärlek!

2) “Los Angeles Stories” red. John Miller

Då jag dock inte mer än skummat igenom denna novellsamling har jag en känsla av att detta kan ett enastående verk fullspäckat med just min typ av njutning;
”The City of Angels – land of the sun, sand, stars, limousines, dreams, the Watts riots, drugs, crime, smog, and rock and roll. All the great subjects”
Inhandlad på ”One Dollar Bookstore” i just LA gör den inte mindre åtråvärd. I don’t vanligtvis do novellsamlingar men mer om denna bok kommer inom snar framtid! Tro mig.

3) “White Oleander” av Janet Fitch

En ensam dotter av en självcentrerad mor i fängelset kastas under tonåren mellan fosterhemmen. Hur samhällt vill skydda dess unga men inte alltid lyckas, allt i eller inom rimligt avstånd från Los Angeles. Denna Feel Bad-bok finns även som mindre lyckad filmatisering. Boken är dock läsvärd!

4) “Always Running” av Luis J. Rodriguez

Gängkulturens alla sidor presenteras i en memoir av en före detta medlem. Sekularisering, fattigdom, kärlek och gemenskap är ord jag förknippar med denna historia både av relevans i min ungdom samt inverkan på värderingar jag lutar vid idag. Trots att det är cirka åtta år sedan kommer fortfarande denna bok starkt till mitt medvetande. Om Rodriguez är av någon litterärtyngd kan jag dock inte svara på, jag var trots allt 15 då sidorna vändes och, ja, vad jag kan minnas, tårarna fälldes.

Enjoy!

När himlen faller ner utanför fönstret…

Och det är ovanligt lugnt på jobbet sitter jag och drömmer mig bort, fantiserar och flyter iväg. Min högsta önskan just nu är att ligga i soffan med en stor kopp te tillsammans med mina 30 kvarvarande sidor i ”A Million Little Pieces” eller i starten av något handarbetsprojekt mil över min kapacitet.

I mina dagdrömmars fantasier göds med inspirerande hemsidor som www.vogueknitting.com och www.bokhora.se

Vem kan motstå?

Jag tänker mig den här koftan, dock helknäppt och med långa ärmar.
Bild: vogueknitting.com

Med ett medlemskap som väntar…

 

Trycket på www.ravelry.com tycks onekligen av det högsta laget. Det är nu närmare två veckor sedan jag ansökte om medlemskap. Var och varannan dag öppnar jag mailen i hopp om en inbjudan. Tills…

Idag, tydligen har inbjudan redan skickats men fastnat i spamkorgen.

Att väntas framöver är många, många timmar med Ravelry, ett community för stickning och virkning. Ravelry hjälper den med intresse för dessa aktiviteter att organisera sina projekt, visa och dela med sig av det man gjort samt att upptäcka nyheter.

So, here we go! Den hårt arbetandes dagliga tillfredställelse, kontorstider.

Underbart vackert blir underbart funktionellt (underbart medelåldersinlägg)

Ett fynd utan dess like, en Marc by Marc Jacobs tunika till halva reapriset, är vacker att se på, ta på och ha på sig. Tills det att man rör sig. Tills det att man andas. Då glider den som en ål av axlarna för att sedan fortsätta nedåt. Nedåt i enighet med tyngdlagen, nedåt för att sluta som kjolstyg.

 

 

 

 

 

 Men,
det var en lätt karamell att smälla. Nål och tråd, ett ”siden”-band från lokala hobbyaffären tillsammans med kråkfötter till stygn resulterade i en gullig liten rosett på ryggen.

Praktiskt och faktiskt ganska fint!

Bokrecension: Ifrågasättande psykedelisk Oidipus-saga

Haruki Murakami öppnar existentiellt upp till oändliga mängder tolkningar och möjliga huvudberättelser i ”Kafka på stranden”, en bok vars handling är svår att ge en rättmätig beskrivning till. På flera olika nivåer, från flera perspektiv möter vi spridda, flera olika (dock djupsint välbeskrivna) karaktärer.

Först och främst får vi bekanta oss med Kafka, en 15-årig pojke, i fullt sjå med att fly undan sin far samt den oidipusförbannelse denne lämnat över honom. Denna märkliga kloka unga man finner ett hemlikt bibliotek där nya bekantskaper öppnar upp för erotiska möten och genuin vänskap. Gränser mellan dröm, verklighet, minnen och nutid suddas ut och byter skepnad i en värld nära myter och litteratur. Parallellt och sammanflätat möter vi även en gladlynt äldre man, fråntagen minnen och drömmar, som kan tala med katter samt få fisk och blodiglar att regna från himlen. Något som även återkommer i låten ”Kafka på stranden”, skriven av biblioteksföreståndaren. Bokens ursprungliga samt genomgående onda finner vi en känd karaktär från vårt samhälle, Johnny Walker (Whiskeymannen). Genom hela romanen lyfts det goda och hjälpsamma i människan ständigt fram (eller gör vi vad vi gör för oss själva eller för andra?).

Denna roman kan uppfattas efter denna beskrivning som absurd och ytlig vilket verkligen inte var fallet. Detta är en oerhört djup bok, som av läsaren kan uppfattas på flera olika sätt, sofistikerade tankar och pusselbitar utgör både kärnan och frukten i det som kan uppfattas som ett surrealistiskt skal. Enligt min mening är denna kompott lysande och ger mig ständig påminnelse om att jag borde utsätta mig mer för ifrågasättande av vad jag upplever som ”verklighet” och inte.

Haruki Murakami är en av Japans mest kända författare och har romaner översatta till flera olika språk. Han föddes 1949, son till en buddistisk präst. Båda föräldrarna undervisade i litteratur. I romanen ”Kafka på stranden” finner vi en stark återkoppling till litteratur samt dess betydelse för uppväxt och utveckling. Även buddismen behandlas och det kan uppfattas som en underton där inte religion enskilt kan ge svar till existentiella frågor. I romanen möter vi Överste Sanders (Kentucky Fried Chicken) som ”varken är Gud eller Budda” men kan inta olika former fast står över känslor. Om detta är ironi till det nya Japan som Myrakami ifrågasätter eller en ny ”hjälpande hand” är av läsaren att tolka. Enligt min uppfattning ger det en bild av att varken den västerländska Guden eller Buddha är tillräcklig i sökandet samt öppnandet. Murakami har tidigare både arbetat i skivaffär samt drivit eget café, musiken har ett sammankopplande syfte genom hela romanen och i ett café möter en av bokens karaktärer en stor utveckling. Allt detta bidrar enligt mig till en bredare och djupare berättelse, något som i sin tur ger oss en otroligt mytologiskt samhällsförankrad saga om flera av livets större frågor. En alldeles, alldeles underbar bok!