Det är sent 1800-tal, det är i södern och det är tillåtet att äga slavar. I Den kända världen av Edward P Jones träffar vi på dem med slaveri som samhällssystem, vita och svarta odågor, svarta och vita slavägare samt andra utvalda mer eller mindre fria personligheter, alla med någon anknytning till den svarta plantage och slavägaren Henry Townsend i det påhittade Manchester county.
Henrys far köper loss sig och sin fru i 20-årsåldern men sonen förblir på plantagen hos William Robbins. Där lever han nära inpå sin massa som är aningen fäst vid Henry. Robbins har själv svarta barn tillsammans med en av sina slavar men behandlar dock Henry som en av sina egna. Under hans förmynderi lyckas Henry, då han äntligen är fri, köpa sig sin första slav, bygga sin gård och sin American Dream. I dessa beslut misstycker, inte helt oväntat, Henrys verklige far, som personligen kämpat hårt för sin och sin familjs frihet, Henry påpekar dock att inget han gör är vad en vit man inte skulle göra. Vem eller om någon av dem verkar i kampen för de svartas rättigheter är en fråga som väcks hos läsaren. I denna struktur där ägandet, människor som egendom, är en nyckeln berörs även andra former av tillhörighet. Som exempel väljer slaven Loretta att, även efter giftermål, leva utan efternamn. Känslan av möjlig påverkan på den situation man befinner sig i, den tillhörighet och ”egendom” man kan kontrollera.
Livet i den bygata som utgör bostäderna för Henrys slavfolk kan utan tvivel passera som vilken liten byhåla som helst. Livets gång med födelse och död, kärleksaffärer och konflikter varvas med den arbetandes vardagliga stök och bök. Det är just personbeskrivningar och de olika karaktärerna ger bokens starkaste sidor. Jag hade gärna läst mer om bytokan Alices nattvandringar, Sheriffens ohederliga kusin Counsel resa eller om Henrys surrogatmamma, Rita, som via postvägen skickas till frihet i New York.
Språk och struktur kan liknas vid en berättande av en äldre virrig dam. Bitvis är meningarna utvalda, poetiska och slående. Andra är gaggiga och flyter ut. Personligen gillar jag ju att hänga med gamla människor och höra deras historier men det kan vara svårt att dras in i text med ett sådant format. Det hoppas mellan årtal, tider och detta i kombination att antalet namn, till en början, uppfattas som oändliga påminner det mig om min egen berättarteknik; ostrukturerad, utsvävad och i många fall ett bortfall av poängen. Vilket är lite av vad sker när jag läser den här boken. Jag förstår slaveriets komplexitet, att inget är antingen svart eller vitt, och att det snarare var en norm än ett undantag samt dess möjliga samhällsekonomiska ”fördelar” men den poäng jag hade gett boken är den om människors handlande. Om hur man som följd av exempelvis makt eller tillgångar kan behandla andra ovärdigt, något vi i boken vittnar flertalet gånger. Henry, som trots att han anser sig som rättvis och god ägare väljer att skära örat av den slav som försöker rymma eller Fern, lärarinnan för fria svarta barn, så ljus att hon misstas som vit, föraktandes av sina släktingar som valt att ”leva som vita” trots allt ”uppfostrar” en slav med, sett med dagens glasögon, tortyrpedagogik.
Den kända världen är en stark läsupplevelse som väcker tankar och reflektioner. Personligen hade jag dock velat läsa den på engelska, översättningen är dock utan större anmärkning. Detta var ingen bok jag läste slaviskt men jag är verkligt glad att den kom fröbi mina ägor (bibblolån) och ett definitivt tips för den som vill vidga historielektionen, är intresserad av politik och mänskliga rättigheter eller rent svart på vitt är en sucker för personskildringar och okända världar.
